Svårt att hinna...

Bloggen blir lite lidande lite väl ofta känner jag... Sitter ibland på bussen hem från jobbet och kommer på saker som måste offentliggöras, men sedan kommer en massa annat emellan. Framförallt träning och födointag, men även andra mer eller mindre viktiga saker... Bloggen är tyvärr inte prio ett i min lista just nu, med bara tre veckor kvar till Öppet spår och lite för mycket att gör på jobbet. Och så ska man ju hinna vara lite social också!

Förra helgen var jag dock inte särskilt social. Packade ryggsäcken och skidorna och drog till Mora för ett antal timmar "för mig själv" i Vasaloppsspåret, under ledning av Staffan Larsson. Blev mycket smidigt bussad ut till valfri plats i spåret på morgonen (som längst till Evertsberg) och sedan var det bara att skida tillbaka till Mora där lunch, middag och sömn väntade. Så det blev några välbehövliga mil, även om en ond axel gjorde att jag tog det lite lugnare än tänkt på söndagen. -1 grader och ymnigt snöfall både lördag och söndag gjorde också att det blev ordentlig träning. Trögåkt och snö i ögonen, men fantastiskt vackert i skogarna med några decimeter nysnö och snö på granar och tallar!

Nydragna spår båda dagarna gjorde att det ändå blev ganska angenämt och jag tänkte i mitt stilla sinne att såna spårprivilegier lär det inte vara på Öppet spår. Det fanns dock andra som var av annan uppfattning och ondgjorde sig över att de bara spårade två gånger om dagen så att det var flera millimeter (!) snö i spåren så det gled så dåligt! Stackars krake när hon kommer till Vasaloppet, vilken chock det ska bli!!

I onsdags var jag på en härligt avslappnande helkroppsmassage för en del av födelsedagspengarna. En och en halvtimme Sun, Moon, Earth som gjorde att jag för en gångs skull sov som en stock sedan! Välbehövligt och väldigt skönt. Lurade nog bort det sista av min nackspärr också.

Pulsen har för övrigt börjat ge med sig nu och blivit mer kontrollerbar, så kanske har jag klivit över någon tröskel jag legat och harvat framför ett längre tag. Vore skönt i såfall, för jag behöver verkligen all kondition jag kan få inför 22 februari. Och för den delen även inför 8 februari! Ska nog åka Engelbrektsloppet tror jag. 6 mil träning vore ju inte fel, och dessutom innebär det ju att jag ändå har En Klassiker om influensan skulle komma och ta mig vid något olämpligt tillfälle!

Att jag aldrig lär mig!

Latmasken i mig var framme här i helgen och bestämde att skidorna skulle lämnas in för glidvallning inför Mora-helgen istället för att göra jobbet själv. Enda tillgängliga utförare inne i stan är Intersport. När jag lämnade in dem sade jag att jag ville ha dem glidvallade för ungefär 0 till -3 grader. "Ja, grundvallning", sade killen som jobbar där. Nja, grundvallning OCH glidvallning påpekade jag, och jag vill absolut ha tillbaka mina egna skidhållare (eller vad de kallas). Han tittade på mig som jag var en idiot och sade att det var klart jag skulle få.

Efter att idag precis ha hunnit med 18.22 pendeln och sedan mer eller mindre sprungit till Intersport skulle skidorna hämtas ut. Killen hämtade dem, och mina skidhållare var INTE på... Jag påpekade detta lite syrligt och han skulle gå och leta "eftersom de brukade vara lite dåliga på det där"... Han letade och hittade inget, men när jag följde med in såg jag dem direkt, så återfunna blev de i allafall. Däremot var skidorna INTE glidvallade, däremot dåligt grundvallade. Det hängde paraffinrester både här och var, tror de slipat dem också, för de var väldigt skitiga och dammiga. Inte borstade alls... Ganska purken blev jag, och behövde åtminstone inte betala fullt pris, men ändå. Jag var ju lat för att jag skulle slippa! Nu måste jag ändå göra en hel del själv...

Men jag får skylla mig själv, jag har ju flera gånger tidigare sagt att jag ALDRIG SKA HANDLA PÅ INTERSPORT I GRÄNDEN mer. Nu ska jag VERKLIGEN KOMMA IHÅG DET! För varje gång har det slutat med att de BEVISAT VILKA KLÅPARE DE ÄR! Nu borde jag väl lärt mig snart :-) Och förhoppningsvis finns ordentliga vallaprofiler att använda i Mora så ska det göras lite ordenligt på fredag kväll istället...

Har för övrigt sålt de gamla för korta stavarna på Tradera idag. 276 kr gick de för, köparen gjorde verkligen ett kap måste jag säga!

Förkylningsskräck

Nu börjar det krypa så pass nära inpå Öppet spår att bacillskräcken börjar infinna sig. Tänk om man skulle åka på en redig influensa precis vid fel tillfälle! Ve och fasa! Tror iförsig att jag verkar klara mig hyfsat, eftersom nästan varenda människa på jobbet går och snorar, och har gjort så i flera veckor, men jag har klarat mig undan. Ta i trä...

Den senaste veckans bristande nattsömn gör väl heller inte att oddsen förbättras för att slippa undan, men nu verkar det ha börjat ordna till sig så att sömnen återvänder så sakteliga. Ser faktiskt fram emot skidhelgen ihelgen nu, vilket jag inte gjorde för några dagar sedan.

Körde ett pass på crosstrainern idag och hade för första gången på länge lite svårare att få upp pulsen, så kanske går det åt rätt håll. Eller så betyder det bara att jag är översliten... Får se hur det känns om nån dag eller så. Dagens träning är dock inte avslutad ännu, ska köra lite styrka och expander också, förutom att dammsuga och vika tvätt såklart. Herregud, vad allting tar längre tid när man måste göra precis allt själv :-)

Idag kom min ekologiska mysmüsli från Saltå Kvarn med posten också. Har hämtat den men inte provat den ännu, så det återstår fortfarande att se om den var värd de dyra slantarna.

Nackspärren är för övrigt nästan borta, har slängt halsduken idag och hoppas på att min inbokade massage på torsdag trollar bort det sista som eventuellt är kvar så att jag kan skida obehindrat i Dalaskogarna i helgen!

Oh, my, g....

Känner mig lite som en dum amerikan idag... Föreslog för pojkvännen i USA att jag ju kunde ringa upp honom på hans hotellrum så slapp han betala (han har fortfarande sin svenska mobil). Det visade sig att med vårt Skype till vanliga telefonen på hans hotellrum så kostar det 16,4 öre per minut! Vi pratade i nästan två timmar för 18,53 kr!! Hur korkad är man inte som inte kommit på det tidigare?? Trevligt var det i allafall, så nu hoppas jag bara att han inte hamnar i någon bar-fight under den hetsiga fotbolls-matchen Philadelphia-Phoenix som tydligen är största snackisen.

Fick inte mycket sömn inatt, eftersom nacken gjorde sig påmind så fort jag rörde minsta muskel. Lyckades några gånger hitta liggställningar där den inte gjorde ont, men så fort jag slumrade till så rörde jag ju på mig och då var det kört igen. Vaknade till några gånger av gnyende, grymtande ljud från mig själv... Så idag bestämde jag mig för att försöka bota den stela och minst sagt onda nacken med motion. Blodgenomströmning kan ju inte skada! Tänkte ta det lugnt för säkerhets skull, men det gick rätt bra att springa också (bortsett från att veckans sömnbrist kört flåset i botten). Åtföljt av en lång varm dusch så kändes det rätt bra ett tag och är nu betydligt bättre än igår men fortfarande långt ifrån bra...

Å andra sidan, om det förbättrar sig i samma takt som hittills så borde det i allafall gått över till mitten av veckan så att jag kan stak-träna igen... Kanske får boka in massage under veckan för att inte äventyra skidhelgen i Mora.

Har ju även funderingar på att åka Engelbrektsloppet för att ta det säkra före det osäkra och ha en Klassiker färdig i och med det, om jag skulle gå och bli sjuk till Öppet spår eller nåt sånt dumt. Dock finns ännu ingen snö där, och vädret ser inte ut att lägga upp för det heller. Och jag är inte så sugen på att åka 6 mil på spår i stil med de i Sya för någon vecka sedan... Blåmärkena påminner mig om att det var ganska smärtsamt av och till... Får se hur jag gör. Kanske är bättre att hoppas på det bästa och ta en träningshelg till i Vasaloppsspåret kanske? Beslutsvånda...

Träning inställd...

Det var bokslutsfest på jobbet igår, en tillställning som var så mycket KFIB att jag nästan mådde illa... Hade därför bara planerat ett kortare stakningsstyrkepass idag, men det fick bli inställt. Jag hade nog för stor handväska som jag gick och bar på hela kvällen igår, eller så är det stress eller draget på Steve's där jag käkade lunch med vänner idag. Jordens värsta nackspärr infann sig i allafall vid fyratiden idag när jag stod och provade jeans på SOLO och blev snabbt värre. Jag skyndade hem och smorde så gott jag kunde in den ömma nacken med tigerbalsam och bylsade in den i en stor halsduk, men det gav nog inte så stor effekt. För någon styrketräning är inte aktuell idag, så jag bara hoppas att det gått över så pass till imorgon så att jag åtminstone kan ta en joggingrunda!

Halsduken sitter kvar kring nacken och det känns som att toppen nåtts och rörligheten blivit aningens bättre, men det kanske är önsketänkande?

Hursomhelst hade jag en väldigt trevlig eftermiddag på stan idag. Först letandes en present till inflyttningsfest som vännerna skulle på. Därefter fett och salt i form av kycklingfile med klyftpotatis och dipsåser på Steve's, följd av den största cappuccinon jag någonsin druckit, på Espresso House. Så kaffe-uppehållet är tillfälligt över, magen verkar ännu inte protestera. Men jösses vilken koffein-kick jag fick, så kanske ska jag hålla mig till att bara dricka kaffe varannan vecka, för att verkligen få ut effekten av det när jag behöver det, t ex under ett långlopp eller så...

Förändring

På nyårsafton diskuterades mycket att 2009 skulle bli ett förändringens år. Och kanske blir det så. Ett par förändringar har i allafall redan infunnit sig i mitt liv:

Jag har slutat använda schampo. Äckligt tycker säkert många, men det är inte så att jag inte tvättar håret. Jag har istället börja använda balsammetoden för att göra rent håret och samtidigt skona hår och hårbotten från onödiga och uttorkande kemikalier. Fungerar hittils bra, även om jag inte märker någon större effekt på håret. En bonus som infunnit sig är däremot att mitt psoriasis-eksem runt ena örat helt försvunnit. Me like!

Jag har ändrat mitt träningsprogram till att omfatta fler längre pass och mer grundstyrka. Har ju inte riktigt sett några effekter av det ännu, men det känns bra hittills i allafall. Körde en timme på crosstrainern idag, följt av 15 min styrketräning med min egen kropp som motstånd. Kändes helt OK, förutom att jag insåg att jag glömt raka benen när jag låg där på golvet och sprattlade. De piffade tjejerna som smög omkring och stretchade tyckte säkert det var äckligt...

Jag har slutat dricka kaffe. Förhoppningsvis är detta en mer tillfällig förändring, för även om magen just nu säger nej till allt syraproducerande så har jag svårt att se att jag ska kunna motstå en riktigt god kopp kaffe under någon längre period.

Den största förändringen är såklart att sambon nu befinner sig på andra sidan Atlanten och för fullt försöker rota sig där. Förhoppningsvis innebär detta en förändring även för mig framöver, men det får visa sig. Det är ju såklart en förändring även nu, eftersom jag bor ensam kvar i vår lägenhet, men förhoppningsvis får jag spendera mer tid i landet over there framöver :-)

Det går utför!

Utförsteknik och stakning lärde vi oss sista dagen, faktiskt väldigt nyttigt! Framförallt tror jag att man kan ha väldig nytta av det på Vasaloppet, genom att man inte behöver ploga så mycket (om folk redan plogat bort spåren) för att kontrollera sin framfart längs spåret.

I måndags kväll hade vi en Vasaloppsföreläsning med Jerry och Jenny Hansson, som var väldigt intressant. Jenny måste nog vara en av de personer jag mött som har mest sympatisk framtoning. Lugn, söt och vältränad. Med risk för att låta som jag är lagd åt fel håll ;-)

Lägret avslutades med diplomutdelning a la ungdomsläger, och toppluveutdelning av platschefen i Vålådalen, och eftermiddagen ägnades sedan åt lite sista desperat kilometerjakt i spåret innan taxin tog oss till Undersåker och nattåget. Hade bokat liggvagn och gruvade mig lite med tanke på hur sovvagnen var på vägen upp. Men vagnen var nyrenoverad (verkade det som) med fräsch toa och spacigt blått ljus i korridoren!

Jag sov riktigt gott under turen söderut faktiskt, efter en riktigt god middag i resturangvagnen tillsammans med de mest stockholmiga stockholmstjejer jag träffat, och min rumskamrat.

Smartwool, me like!

Alltså, Smartwool underställ och strumpor måste vara det bästa man kan köpa! Har haft dem varje dag på lägret nu och de känns varken äckliga eller luktar äckligt. Och så värmer de sådär lagom bra så man egentligen inte behöver något mellanlager utan klarar sig med jackan, trots ett antal minusgrader. Me like!

Idag har jag annars åkt den jobbigaste 7,5km-slinga jag nånsin åkt, kroppen börjar bli vääääldigt sliten nu! Fokus på kondition blir det nog ännu mer när jag kommer hem. Desto skönare var det därför med den varma badtunnan utanför bastun innan middagen. Tillräckligt höga kanter för att det skulle vara lä och man inte skulle bli kall om huvudet, men ändå så man kunde andas in den friska kalla luften samtidigt som man blev underbart varm i musklerna. Nice!

Teknikträningen idag omfattade bland annat stakning med frånskjut, vilket jag faktiskt har fått ganska bra kläm på. Jerry sa t o m att jag var riktigt bra på det! Vi fick även staka utan att använda armarna annat än till att sätta i stavarna. Tätt intill kroppen skulle armarna vara. Då fick magen känna på vad den egentligen bör göra vid stakning, och det gick (hör och häpna!) fortare än när man använder armarna "som vanligt". Teknikens under!

Kkkkkaaaaallt...

Temperaturen sjönk rejält igår kväll, och fortsatte att göra så till imorse. Vid frukosten halv åtta var det -32,5 grader! Jag var ute runt nio-tiden för att det var så fint, och för att känna hur det kändes, då såg det ut så här:

Dunjackan blev så kall att den bara prasslade, och ögonfransar och näshår blev ganska snabbt ganska vita. Programmet blev därför lite omkastat, vi fick köra styrka inomhus på förmiddagen och hoppas på att temperaturen steg till eftermiddagen. Det var ganska kallt i sporthallen också, men vi lyckades få upp värmen och fick många nyttiga övningar av Jerry. Jag insåg raskt att jag behöver träna MYCKET mer styrka, och det är ganska fascinerande att se hur stark man KAN vara om man gör det systematiskt. Fast man kanske inte ska jämföra sig med någon som tränar 750 timmar om året, hehe...

Eftermiddagen bjöd på lite varmare väder, bara -18 när vi gick ut. Teknikträning på diagonalåkning stod på schemat och vi delades in i grupper. När det upptäcktes hur hopplösa vi var på tyngdöverföring, höga höfter och avslappnad åkning så kastades stavarna raskt åt sidan och vi fick åka utan. Gjorde faktiskt susen för att förstå hur det ska kännas när man gör rätt. Stavarna kopplades på igen, men det var lätt att falla in i gamla mönster. Efter teknikpasset försökte jag mig på en runda ute i spåret men gav upp efter kortaste rundan. Det gjorde för ont i luftrören av kylan, och det är ju dumt att orsaka frostskador på lungorna!! Kroppen kändes rätt mör ändå, så det fick räcka.

Efter dusch och middag väntade föredrag med H-C Holmberg. Mycket intressant, trots att jag väntat mig en torr teoretiker, doktor i längdskidåkning som han är. Men mycket praktiska tips och exempel som jag faktiskt tror jag kommer ha nytta av, blev det istället.

Trött är man i allafall, hur jag ska orka två dagar till i det här tempot kan jag inte förstå just nu i allafall...

Var är min kondition??

Det snöade rejält när vi kom hit, och hade så gjort hela natten. Dessutom hade pistmaskinen gått sönder, så de spår som fanns att tillgå var bara körda med skoter. Det räckte dock alldeles utmärkt för mina behov. Temperaturen var annars ganska lagom, sisådär -6 grader, så jag behövde inte klä på mig alltför mycket. Vallningen blev inte så där jättelyckad, men det berodde nog mest på nysnön, det är ju lite svårt att få glid då. 12,5 km lyckades jag i allafall samla ihop.

Boendet blev i år i huvudbyggnaden, trots att förhandsinfon sagt att det var de stora rummen i Tipshuset som gällde. Jag delar rum med en tjej som varit spinninginstruktör på Nautilus, hade liksom förträngt att det skulle delas rum, men det ska nog gå bra. Även om jag tror jag kommer sakna TV på rummet...

Oskar Svärd är tydligen sjuk och inte här, Jenny Hansson har åkt Tour de Ski men är nu också sjuk, och kommer kanske i slutet av lägret. Jerry Ahrlin är därför "ensam" ledare, men har ett antal medhjälpare så det ska nog gå bra. Han har ikväll instruerat oss i vallning och verkar ganska pedagogisk, även om han har den mest bonniga jämtlandsdialekt jag nånsin hört!! Svårt att inte börja le när han öppnar munnen, hehe...

Det började bra...

Av någon anledning var jag ganska nervös när jag skulle åka iväg till Vålådalen. Kanske var det prestationsångesten som satte in. Alla skulle säkert vara erfarna och jätteduktiga Vasaloppsåkare... Eller kanske var det en föraning om vad som väntade på tåget, suck! I sista stund kom jag på att jag skulle ta med mig den stora dunjackan, eftersom det ska bli kallt, men jag blev rejält svettig i den när jag kom på tåget. Sambon följde med mig till stationen och till och med ombord på tåget med alla grejer, men väl där visade det sig att min kupé var låst... Vad göra?? Sambon ilade av tåget i sista stund och jag förberedde mig på en dust med tågvärden (höll på att skriva konduktör, men så får man ju inte kalla dem längre!).

Efter en stund öppnades dörren till kupén och det visade sig att det redan låg en tant och sov i min säng! Hon vaknade till och hävdade bestämt att hon "blivit lovad" den sängen. Jag orkade inte bråka med henne utan bestämde mig för att ta det med konduktören, som lös med sin frånvaro. Under tiden jag väntade upptäckte jag att ingen av toaletterna i vagnen fungerade... Härligt! Därefter försökte en man i grannkupén använda handfatet i kupén, vilket resulterade i en vattenläcka i halva korridoren. Han fick sedan en utskällning av konduktören. Ja, vad ska man egentligen ha handfat till om det inte är för att använda??

När konduktören väl kom blev jag förflyttad till en annan vagn och en annan kupé, där bara den ena toaletten var trasig, och där bara hälften av kupéerna var ur funktion! Det kallar jag SJ-kvalitet. Jag var åtminstone ensam i kupén och förblev så hela natten. Trots detta sov jag ganska dåligt, många var de busande barnen i korridoren utanför.

Årets sista (och bästa??) prestation

Igår körde jag ett kort men superjobbigt intervallpass. Stavlöpning så skidlikt som möjligt. Lyckades då med bedriften att (enligt pulsklockan) komma upp i 101% av min maxpuls. Det måste väl ändå anses som en ganska hyfsad prestation på nyårsafton?? Det blir mer och mer lockande med ett maxpulstest faktiskt, undrar hur mycket jag skulle lyckas komma upp i!

Året har annars startat lugnt, i soffan mestadelen av dagen. Med undantag för en härlig promenad i vintersolen med sambon, och några inte lika härliga turer till tvättstugan. Nyåret firades i trevligt sällskap även om värden somnade innan kl 22 pga huvudvärk, och även om jag är lite avundsjuk på de som firade i tält i Stendörrens naturreservat...