29 februari 2008

Kolhydratladdar och vilar

Nu är det många kommentarer och goda råd man fått. Alla har sina egna små teorier om hur jag ska klara av att åka Vasaloppet.

Massören igår: Malin, du måste andas ordentligt om du ska åka Vasaloppet. Andas ut med FULL kraft, särskilt om mjölksyran ger sig till känna eller inför en stor uppförsbacke, så du får ut allt skräp och får in syre.
Jobbarkompis 1: Du måste äta minst dubbla portioner spaghetti, annars är du död vid första kontrollen.
Jobbarkompis 2: Laddar du med Vitargo? Det är super, då behöver man inte äta ihjäl sig på spaghetti.
Jobbarkompis 1 (igen): Det är jobbigast efter halva ungefär, då är man trött men vet att man har jääääättelångt kvar. Fast när man ser hur många som ser vältränade ut som går in i bussarna efter att ha brutit i Evertsberg, då får man en kick.
Jobbarkompis 3: Malin, ska du verkligen åka Vasaloppet? HUUUR ska du orka det???

Men åka ska jag, om inget oförutsett som vinterkräken eller nåt sånt inträffar. Imorse ringde jag och bokade vallningshjälp också. Högflourglid blir det och så superfäste får vi hoppas :-) 600 kr för hela kalaset var faktiskt mindre än jag väntat mig! Förhoppningsvis håller det långt också så att man inte behöver valla om för mycket, eller kanske alls?

Flera är kompisarna som klarat öppet spår och nu pikar mig lite grann. En är jobbarkompisen som åkte tjejvasan men nu ligger nyopererad på sjukhus, läskigt! Det är nog det som är mitt största orosmoment (förutom att jag ska få en krånglande mage): att ramla eller bli påkörd av någon så att man skadar sig. Då lär det ju inte bli så mycket av resten av klassikern heller liksom! Hu... Men man får väl se det som så att majoriteten klarar sig fint, om än på längre eller kortare tid.

Min målsättning? Har inte bestämt än om jag ska ha någon tid att försöka klara eller om målet "bara" ska vara att ta sig hela vägen till mål. Men vid idealiska förhållanden vore det ju kul att komma under 10 timmar, så långt kan jag sträcka mig.

Nä, nu är det dags för Vitargo igen, är ganska trött på smaken redan faktiskt, är inte det mest kulinariska jag stoppat i mig!

24 februari 2008

Nya skidor och lite upprättelse

Igår var vi till Tony Pölders i Nässjö, eftersom sambons skidor gått sönder och skulle reklameras. Han fick köpa nya så länge, eftersom de trasiga skidorna måste skickas till Fischer för utvärdering. Mina skidor fick också åka med, eftersom jag misstänkt länge att fästzonen är helt fel utmätt på mina, och mycket riktigt var det så, väldigt så...

Innan vi åkte därifrån så hade även jag "fått" nya skidor, som inte ska vara alldeles för hårda för tjejer. Madshus denna gången, likadana som sambons fast 5 cm kortare och med Salomonbindning. Som Tony uttryckte det: Det var nog bäst så, du ska väl också ha roligt i skidspåret.

Så nu har jag fått lite upprättelse för vinterns misslyckanden i spåret, bl a i Orsa Ski Marathon där jag inte hade fäste alls och på allvar började misstänka att det inte bara var mig det var fel på utan även skidorna. Har bestämt mig för att chansa och ta de nya skidorna på Vasaloppet, det kan ju knappast bli värre direkt... Stort hål i plånboken men lite lugnare i mig, såg inte fram emot 9 bakhala mil direkt. Förhoppningsvis blir det lite bättre nu. Det visar sig om en vecka, då sitter vi förhoppningsvis och sover i bussen på väg hem från Mora, vääldigt vääldigt trötta men vääldigt vääldigt nöjda!

17 februari 2008

Dålig teknik, dålig kondis - Vasaloppet om två veckor!

Ja, man kan undra hur detta ska gå... Just nu är det nog den mentala biten som sätter mest hinder för om jag ska klara det eller inte. Det blev ju inget Lidingölopp i höstas så nu är det Vasaloppet som blir första grenen. Och efter en knäoperation i november så har ju förutsättningarna för förberedelser inte varit optimala... Sambon gör sitt bästa för att peppa mig, men hjärnspökena är många, särskilt efter misslyckandet i Orsa Grönklitt Ski Marathon förra helgen och alla otrevliga kommentarer och pikar från jobbarkompisarna.

Men lite bättre känns det faktiskt efter igår. Vi var i Ånnaboda och körde några varv på deras 2,5km konstsnöspår. Försökte fokusera på att analysera min teknik och tror jag kom till några klarheter i allafall, även om det ju är för sent att rent fysiskt göra något åt dem (jag skulle behöva betydligt mer benstyrka). Stakningen kommer förhoppningsvis att bli min räddning samt min envishet... Det är ju viktigt att veta både sina styrkor och svagheter, och jag är nog ganska medveten om bägge delar just nu, känner mest att det skulle behövts mer tid att göra något åt svagheterna och göra styrkorna ännu starkare!

Men fortfarande är det två veckor kvar, och det man kan göra något åt är ju kringförutsättningarna. Ingen alkohol, mycket sömn, bra mat och kanske lite kosttillskott kan ju i allafall inte skada. Och så får vi se till att göra en kolhydratladdning helt enligt skolboken, så att man känner att man iallafall gör det bästa av situationen när man står där på startlinjen om två veckor! Bara jag lyckas hålla nerverna något sånär i schack så jag inte får en sån där adrenalinchock som förra helgen så underlättar det nog också...

Idag är det i allafall vilodag eftersom det finns lite andra saker som också kräver uppmärksamhet just nu. En jobbanalys till ledarskapskursen, massor av smutstvätt och ett skitigt badrum t ex. En stor hög med foton, klädhögar i sovrummet och ett yogapass vill också göra sig hörda men det får bli om det blir tid över.